Nu när jag har varit ute på praktik och jobbat på olika förskolor har jag bara fått positiv respons. Det uppskattas verkligen att man är en manlig lärarstudent och manlig vikarie ute på förskolorna. Jag får höra hur viktigt det är med en manlig profil för barnen, föräldrarna till barnen blir ännu mer överraskad när de får höra att jag pluggar till förskollärare. Det finns så få manliga lärare på förskolorna, de flesta manliga lärarna är på högstadiet och gymnasiet. Sedan vet jag inte om det manliga könet är mer utsatt i förskolan pågrund av att det finns risk för att bli misstänkt för en rad olika saker. Har ju läst och hört om manliga pedagoger som aldrig blir accepterade eller får någon tillit bland personal och föräldrar och då tappar de gnistan att fortsätta inom yrket. Det var en manlig pedagog som aldrig fick byta blöjor eller vara själv med barnen, men det slutade med att han skolade om sig och bytte yrke. Det kan jag faktiskt förstå, att jobba och inte bli betrodd. Men något sådan bemötande har inte jag mött, än.

Det är bara att titta på våran klass som håller på att utbildas till förskolelärare, vi är 136 stycken varav 6 stycken är killar. Ingen stor grupp av manliga pedagoger direkt :)