När svärmor åkte hem bestämde hon sig för att ta med sig barnen hem några dagar, hon bor inte i samma stad som vi. Hon bor 21 mil från oss, så vi kan inte ”bara” åka och hälsa på dem. Redan efter fem minuter var saknaden stor, vi saknar barnen super mycket. Nu har det snart gått två dagar och saknaden är ännu större. Vi vill ha barnfritt ibland så min fru och jag kan ro om oss själva, få egen tid. Då pratar vi om en kväll i halv året, så vi kan gå ut och äta eller gå bio. Fast det brukar sluta med att vi pratar om barnen ändå efter tio minuter :-) och att det blir en gång per år som vi går ut. Vi vill verkligen vara med barnen hela tiden, fast att man har lusta att sälja dem ibland när dem bråkar. Det menar jag inte bokstavligt såklart... ;-)

När barnen hade åkte och det blev jätte tyst i huset, blev den lilla lite fundersam. Hon fick svårt att koppla av, hon kände att det saknades något med. Just den här dagen firade vi 2-års bröllopsdag och vi ville göra något. Men när vi satt och planerade ut något kom vi inte på något. Vi tänkte en massa saker men kom fram till att det vill nog barnen också göra eller vara med på. Ska vi inte åka dit, ska vi inte göra det där osv. Prata om att man lever genom sina barn :-) Det slutade med lite kina take-away mat och en komedi film hemma i soffan, riktigt nice… Fast vi saknade barnen hela tiden ;-)