Nu har jag jobbat på olika förskolor och haft kontakt med en rad olika föräldrar. Det jag möts av är ofta kommentarer som:
-vad roligt att det är en kille som jobbar idag.
-inte ofta det är killar här
-det går åt med lite manliga pedagoger, som kan bussa och stoja lite med barnen.

Det är det jag vill sätta fingret på, bara för att jag som man är pedagog är det inget som säger att jag bara ska vara "roliga" killen. Jag kan lika mycket och är lika viktig som en kvinnlig kollega. Det är mer accepterat att män är mer bussiga, men är det en roll eller är det en uppgift?

Likaså när det kommer till blöjbyte ute på förskolorna, det kan gå en hel arbetsdag utan att någon ber mig byta blöjor. Fast att det är fullt upp, så tar de flesta och då menar jag överlägset av pedagogerna över ansvaret av blöjbytet. Sedan om det är av snällhet och omtanke vet jag inte, men likväl så är det en av mina arbetsuppgifter. Det känns konstigt att behöva fråga personalen:
-är det okej att jag byter på Sara/Kalle?
-(ett invandrar barn) får jag byta på henne eller vad säger deras religion att som man ta av kläderna på henne?

Mycket att tänka på och många dolda budskap när jag jobbar. En manlig klasskompis gjorde sin praktik på ett ställe där en invandrar kvinna inte ville lämna sitt barn så länge det var en manlig pedagog där. En del förskolor låter inte manliga förskollärare söva barnen inomhus i stängda rum. Hörde av min handledare att en manlig kollega till henne, att han avsagt sig nattningen för att minska spekulationer. då menar jag på att det har gått långt, nu vet jag inte allt bakom det, men det är sjukt. Hur ska man som man kunna utföra sitt JOBB på rätt sätt?

MEN så finns det ju undantag också :) När det fungerar super bra och allt känns helt okej. :)